Hungarian 1895-1946 was a Hungarian painter and photographer as well as professor in the Bauhaus school. He was highly influenced by constructivism. He was a strong advocate of the integration of technology and industry into the arts. Moholy-Nagy was born L??szl?? Weisz to a family of mixed Jewish and Hungarian heritage. His cousin was Georg Solti. He changed his German-Jewish surname to the Magyar surname of his uncle, Nagy. Later, he added the pseudonym Moholy to his surname, after the town in which he grew up (Mol, today in Serbia). After studying law in Budapest and serving in World War I, Moholy-Nagy was in Vienna in 1919, where he first discovered constructivism in exhibitions of works of Malevich, Naum Gabo and El Lissitzky. In 1923, he replaced Johannes Itten as the instructor of the preliminary course at the Bauhaus. This effectively marked the end of the school's expressionistic leanings and moved it closer towards its original aims as a school of design and industrial integration. The Bauhaus became known for the versatility of its artists, and Moholy-Nagy was no exception. Throughout his career, he became proficient and innovative in the fields of photography, typography, sculpture, painting, printmaking, and industrial design. One of his main focuses was on photography. He coined the term "the New Vision" for his belief that photography could create a whole new way of seeing the outside world that the human eye could not. His theory of art and teaching was summed up in the book The New Vision, from Material to Architecture. He experimented with the photographic process of exposing light sensitive paper with objects overlaid on top of it, called photogram. While at the Bauhaus, Moholy's teaching in diverse media -- including painting, sculpture, photography, photomontage and metal -- had a profound influence on a number of his students, including Marianne Brandt. He was editor of the art and photography department of the European avant-garde magazine International Revue i 10 from 1927 to 1929. Moholy-Nagy resigned from the Bauhaus in 1928 and worked in film and stage design in Berlin, where he was required to submit his work to be censored, and then in Paris and Holland before moving to London in 1935. In England, Moholy-Nagy formed part of the circle of ??migr?? artists and intellectuals who based themselves in Hampstead. Moholy-Nagy lived for a time in the Isokon building with Walter Gropius for eight months and then settled in Golders Green. Gropius and Moholy-Nagy planned to establish an English version of the Bauhaus but could not secure backing, and then Moholy-Nagy was turned down for a teaching job at the Royal College of Art. Moholy-Nagy made his way in London by taking on various design jobs including Imperial Airways and a shop display for men's underwear. He photographed contemporary architecture for the Architectural Review where the assistant editor was John Betjeman who commissioned Moholy-Nagy to make documentary photographs to illustrate his book An Oxford University Chest. In 1936, he was commissioned by fellow Hungarian film producer Alexander Korda to design special effects for Things to Come. Working at Denham Studios, Moholy-Nagy created kinetic sculptures and abstract light effects, but they were rejected by the film's director. At the invitation of Leslie Martin, he gave a lecture to the architecture school of Hull University. In 1937, at the invitation of Walter Paepcke, the Chairman of the Container Corporation of America, Moholy-Nagy moved to Chicago to become the director of the New Bauhaus. The philosophy of the school was basically unchanged from that of the original, and its headquarters was the Prairie Avenue mansion that architect Richard Morris Hunt designed for department store magnate Marshall Field. Unfortunately, the school lost the financial backing of its supporters after only a single academic year, and it closed in 1938. Paepcke, however, continued his own support, and in 1939, Moholy-Nagy opened the School of Design. In 1944, this became the Institute of Design. He authored an account of his efforts to develop the curriculum of the School of Design in his book Vision in Motion. Moholy-Nagy died of leukemia in Chicago in 1946.  Related Paintings of Laszlo Moholy-Nagy :. | The Holy Family Known as the Little Holy Family (mk05) | A Thames Wharf ef | The Hippogryph | Sicilian Vespers, Scene 3 | Portrait of Pope Innocent X, |
Related Artists:
Alonzo Chappel
Alonzo Chappel (1828 - 1887) was an American painter, best known for paintings depicting personalities and events from the American Revolution and early 19th-century American history. Chappel was born in New York City and died in Middle Island, New York.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
marcus larson
Simon Marcus Larson, född 5 januari 1825, Lilla Örsätter, Åtvidaberg, död 25 januari 1864 i London, var en svensk målare. Han tillhörde Dusseldorfskolan och skildrade naturens krafter på ett romantiskt och dramatiskt sätt. Larson hade en kort karriär och avled vid 39 års ålder, men ses ändå som en av Sveriges främsta 1800-talskonstnärer. 1856 var Larson i Dusseldorf och på julafton skissade han på ett solnedgångsmotiv vid den bohuslänska kusten, men Larson drömde om att måla en större tavla, hans atelje var alltför trång. Så en dag när han satt i stans populäraste caf?? och drack öl fick han id??n att han skulle måla i caf??lokalen. Sagt och gjort så hyrde han lokalen i 14 dagar. Duken han spände upp var 10-12 fot hög och 18 fot bred. Efter 10 dagar var tavlan klar. Tavlan ställdes ut på akademien och det byggdes en utsiktsramp för att åskådarna skulle få en överblick över tavlan, priset var 5 Silbergroschen per titt och det annonserades att intäkterna skulle gå till välgörande ändamål, vilket fick stort uppseende, särskilt bland övriga konstnärer, utställningen varade mellan 25 jan. och 15 feb. 1857 Tavlan ställdes också ut bland annat i Köln och Berlin sedan till Salon Carre i Paris där den hyllades. Därefter ställdes den också ut i Stockholm där Larson tänkte skänka tavlan till staten tillsammans med köpet av Vattenfall i Småland, men då Larson på hösten inte fick sälja nämnda tavla tog han ned den stora tavlan och tog den med sig när han lämnade Sverige och fortsatte sina resor, han visade den under några år, sista gången någon skrivit om tavlan var 1863, Efter Larsons död i London försvann tavlan.